Du måste hitta din inre styrka

“Jag hade en märklig upplevelse. Jag fattar fortfarande inte riktigt vad som hände, och framför allt är jag förbryllad över min egen reaktion”, sa min gode vän, en erfaren avdelningschef på ett IT-konsultbolag, när träffades över en lunch. ”Jag upplever mig själv som lugn och sansad och brukar ha lätt att komma överens med folk och hantera olika slags situationer. Men med den här personen gick det bara inte att nå fram.”

”Så här var det: Vi hade ett internt möte för att diskutera vilken betalningsmodell vi skulle använda i framtiden. Vi hade fått en förfrågan från en kund, som fick oss att förstå att våra branschkolleger har börjat jobba på ett nytt sätt och att marknaden håller på att ändras. Jag skulle hålla i agendan, eftersom offertförfrågan var ställd till min avdelning, men alla skulle ju bli berörda av vårt svar. På mötet var det chefer från andra avdelningar, säljare och specialister. Jag kände några sen gammalt, men det var några nya ansikten också, från ett bolag som hade slagits ihop med oss.”

”Jag öppnade mötet och började presentera bakgrunden till varför vi var där. Jag såg att konsultchefen från det nya bolaget satt med armarna i kors och nästan demonstrativt fällde kommentarer till en kollega bredvid honom. Det tog inte mer än några minuter in i min presentation innan han avbröt mig och ifrågasatte om jag visste vad jag pratade om. Jag förklarade ganska lugnt att jag hade torrt på fötterna, och gick sen vidare. ”

”Men konsultchefen gav sig inte. Han hade invändningar om allt, gick i klinch med mina specialister när de bekräftade det jag sa, kom med förolämpningar och mer eller mindre idiotförklarade oss. Mötet höll på att urarta i någon sorts ställningskrig. Det krävdes all min kraft att hålla mötet på rätt köl och stämningen något sånär konstruktiv.”

”Efteråt undrade jag vad tusan som utlöste reaktionen. Det var ju ingen konflikt, utan ett möte där vi skulle diskutera och hitta en vettig lösning. Jag var helt oförberedd på att någon skulle reagera på det sättet.”

”Så jag sökte upp konsultchefen för att reda ut det hela. Vi måste ju kunna jobba och diskutera olika förslag utan att det blir tredje världskriget. Han blev lite överraskad när jag kom in i hans kontor dagen därpå, men hade ju lugnat ner sig. Jag slog mig ner i en stol och frågade hur läget var och vad han tyckte om frågan. Först svarade han lite trött att det var mycket att göra och att han inte hade tid att ta fram nya modeller. Men sen var det som om han halkade tillbaka till gårdagens möte, och han gick till angrepp – igen.”

”Jag brukar kunna vända de flesta diskussioner genom att lyssna och visa att jag vill lösa problemet. Men här gick det inte. Inga fredstrevare gick hem. Det blev som någon sorts skruvad Bergman-pjäs, där två grälsjuka människor sitter vid ett köksbord och ger sig tusan på att hitta en anledning att starta ett bråk genom att agera offer eller anklaga den andra för något den inte har sagt eller ens tänkt. Så jag tog min kaffekopp och drog mig tillbaka.”

”Jag förstod ju nu att det inte rimligtvis kan ha varit sakfrågan som gjorde att han reagerade som han gjorde. Det måste vara något annat. Men jag fattar inte vad. Jag vet bara att dramer, offentliga gräl och personangrepp inte är min grej. Jag var totalt ur slag resten av dagen. Jag kände att om företagskulturen hos oss kommer att gå åt det hållet, är inte det här rätt plats för mig.”

”Sen dess har jag funderat på vad som gjorde att han reagerade som han gjorde. Men framför allt har jag funderat på vad hos honom som gjorde att jag förlorade min vanliga positiva inställning, energi och handlingskraft. Jag kände inte igen mig själv.”

”Vad tror du om det här?”

”Svår sits”, sa jag. ”Men jag känner igen situationen, och du är inte den första – eller den sista – som råkar ut för nåt liknande. Min kollega John skulle säga att det som ligger bakom är gamla mönster som har uppstått tidigare som går igång när en ”trigger” dyker upp. Alla har mönster för hur man skapar relationer till andra, till kolleger, till chefer, till auktoriteter, till vänner, privat. ”Bonding patterns”. I de mönstren ingår hur man hur man hanterar intressekonflikter, hur man försvarar sin ståndpunkt och om man söker samförstånd eller maktkamp. Se det som att du har fått en lektion i destruktiva beteendemönster.”

”Det viktiga är att bli medveten om vad som händer. Först därefter kan du välja hur du tänker reagera på det. Tänker du falla undan, låta någon rasera något som är värdefullt, eller tänker du stå upp för det du tror på? Du kan också fundera på vilka människor du vill ha omkring dig, i medvind och i motvind.”

”Tack och lov kan man ändra sina egna mönster, bara man bir medveten om dem. Om man klart kan man se vad som är på gång i en destruktiv situation kan man välja att ta ett steg åt sidan istället för att automatiskt gå in i gamla inlärda, omedvetna reaktionsmönster. Att vara konflikträdd i fel situation kan vara lika förödande som att automatiskt regera sin omgivning med aggressivitet och hot.”

”Det märkliga är att när man ändrar sina mönster kommer något att hända i ens omgivning. Det låter som att du är där nu. Och det verkar som att din kollega har hjälpt dig att komma dit”, sa jag. Då tittade han upp och log för första gången under lunchen.

PS!

Vill du veta mera, boka in 20-21 september för en internatkurs i Stockholms skärgård, ”Personlig SWOT”, en interaktiv intensivkurs i psykologi. Om du har en yrkesroll där du möter och leder människor är det här en pusselbit som gör dig starkare, klokare och mera handlingskraftig. Efter den veckan kommer du att se både dig själv, din ledningsgrupp, ditt team och din omgivning med nya ögon. ”Personlig SWOT” kan beskrivas som den individfokuserade motsvarigheten till UGL.

Kursen genomförs av John Kent, på lättförståelig på engelska. //DS