Increase your negotiation skills in an international environment!

Gå till anmälan

”En del lever sitt liv som att ingenting är magiskt. Andra lever sitt liv som att allting är magiskt.”

”Tror du på mirakel?” Frågade han. ”Magi?”

Jag skrattade till lite, det var en otippad fråga från en ingenjör. Men så såg jag att han tittade uppmärksamt på mig, verkade försöka bedöma hur jag skulle reagera. Så i stället för att skämta bort det svalde jag min rappa replik och valde att ta det på allvar.

”Många lever sitt liv som om det enda som existerar är det vi kan mäta, räkna, se och ta på. Om det inte finns evidens och bevis så finns det inte. Man tar avstånd från all form av magkänsla, tro och inre övertygelse. Tills man har varit med om det,” sa jag.

Han sa inget, vi fortsatte att gå. Det blev en lång tystnad. Så jag fortsatte efter ett tag.

”För egen del så har jag all respekt för logik, kunskap och vetenskap. Men det som ligger bakom kunskap, logik, vetenskapliga upptäckter bygger ju på något man inte riktigt kan ta på. Nyfikenhet, inspiration, en inre låga som gör att man letar, undersöker, har en helt galen hypotes. Allt från kvantfysik till Higgs boson, covidvaccinet som togs fram i raketfart, alla Nobelpris, har ursprungligen uppstått tack vare en vision, en idé. Att man tror på något som inte finns än. Eller att man tror på människors vilja och förmåga att välja att stötta och hjälpa varandra. Samarbeta.”

Han fortsatte att vara tyst. Så jag fortsatte.

”Och sen på något märkligt sätt verkar människor som tror på något, har en övertygelse, möta och dra till sig andra människor som delar samma tro, har samma idé. Och det dyker upp slumpartade sammanträffanden. Som vissa människor ser som ledtrådar, agerar på. Och då uppstår mirakel.”

Jag sneglade på honom. Fortfarande tyst. Så jag tänkte att han kanske tålde en dos till.

”Det är det som är synkronicitet. Sammanträffanden – som är mycket mer än slump. Man verkar dra till sig det man tänker på, behöver eller letar efter. Se det man fokuserar på.”

”Faktum är att man har till och med börjat kunna se att människor som medvetet manar fram en vision, om hur de skulle vilja må, vem de skulle vilja vara, hur de skulle vilja att deras liv var, verkar aktivera speciella centra i hjärnan. Som i sin tur sätter igång kemiska processer. Som utlöser känslor. Som påverkar hur man uppfattar en viss situation, sig själv, livet. Om man är positiv eller negativ, ser obehagliga upplevelser som ett misslyckande – eller som en möjlighet att lära sig något om sig själv.”

”Och jag tillhör dem som mer och mer ser livet som ett mirakel. Fullt av oväntade fantastiska möten, med fantastiska människor. När man är vilse i Peking och en främmande kvinna dyker upp och tar en omväg för att lotsa en till rätt adress. När man ler mot en främling på väg ut efter en fantastisk konsert – och får ett gensvar. Vetenskap, utveckling. musik, konst, glädje. Samarbete. Hela Nobelmuséet handlar om inspiration och idéer. Det är ta mig tusan magi.”

”Hm”, sa han till slut. ”Kanske ska besöka det där Nobelmuséet.”

Då insåg jag att han hade fått tillräckligt att tänka på. Min goda vän John brukar säga: ”When the student is ready, the teacher will appear”. Han brukar också säga att man ska låta folk tänka i sin egen takt. Så jag bytte klokt nog ämne. ”Kaffe?”

//Anne Neppare, Cognosis