Priming-effekten

För många år sedan träffade jag Karin när hon gick en kurs i Ledarskap som vi genomförde. Hon gjorde ett starkt intryck redan då, stack ut. Hon hade en alldeles speciell energi, var positiv, öppen, nyfiken och vänlig. Samtidigt som hon var klartänkt och hade en tydlig värdegrund, som hon lugnt stod upp för. Hon lyfte hela gruppen. Liksom smittade av sig.

Vi höll kontakten efter kursen, det kom ett mail någon gång då och då, med en fråga eller en länk till en artikel eller en kort lägesrapport om något hon var nöjd eller stolt över i sin organisation. Det kom att bli början på en lång relation. När hon gick in i en ny organisation och fick mera ansvar tog hon in oss som seminarieledare, och vårt samarbete fördjupades. Under alla dessa år har det slagit mig att hon är en ovanlig person – hon har förmågan att hitta ett ljus i tunneln, se möjligheter och locka fram människors bästa sida. Hon är en omtyckt, uppskattad och klok ledare. Jag har alltid undrat hur man blir så som hon. För det beror inte på att hon har åkt på en räkmacka genom livet, tvärtom.

Idag vet jag hur man får den där livsinställningen hon har, som gör att man har energi och glädje i det man gör, och som bär en genom svåra stunder. Det kallas för priming-effekten. Det var Karin som fick polletten att trilla ner hos mig, att jag gjorde kopplingen mellan teori och praktik. Hon fick det att låta så enkelt. Och tack vare henne har jag börjat göra något som jag verkligen har glädje av.

Så här var det: Karin och jag satt och åt lunch och pratade om en situation som hade dykt upp. Efter att ha gått igenom det hela och lagt upp en handlingsplan, tittade hon upp, log och sa: ”Det här kommer att bli bra! Mina medarbetare kommer att vara med på tåget och hantera det här galant!”

Då sa jag: ”Hur komplext eller svårt det än är kan du alltid se det positiva, se en lösning och tro på andra människor. Hur tusan gör du egentligen?”

Då skrattade hon till, blev först tyst, tittade sen upp, log lite och sa:

”Jag ska berätta en sak. Jag brukar inte prata om det här, men det är något jag gör varje morgon, när jag vaknar. Jag ligger kvar i sängen, blundar, och så tänker på 3×3 saker.”

• ”Först tänker på 3 saker jag är tacksam för i mitt liv. Stort som smått. Ibland samma saker som tidigare, ibland nya. En person, något som har hänt.”
• Sen ber jag en bön för 3 personer. Jag tänker intensivt på dem, skickar ut energi i universum. Någon som är sjuk, någon som behöver en vändning.”
• ”Sist tänker jag på 3 saker jag vill uppnå idag. En uppgift, ett viktigt möte, ett samtal eller något jag vill ta tag i.”

”Sen går jag upp och lagar frukost. Och är på gott humör och vet vad jag vill göra med min dag.”

Jag tittade på henne och sa: ”Du är verkligen fantastisk. Jag menar det. Du har en positiv syn på tillvaron, glädje och tillförsikt. Samtidigt som du har ett mål och en mening med livet, en känsla av att du gör något viktigt, och att det kommer att gå bra. Och du skapar det själv genom din ritual vare morgon. Tre minuter varje morgon. Du får det att låta så enkelt. Vet du vad du faktiskt gör? Det kallas för priming.”

Då var det hennes tur att se häpen ut. “Vad hette det sa du?”

Och så berättade jag om priming-effekten.

”Hjärnan skapar motorvägar för det som man ofta tänker på. Man har sett i PET-scan undersökningar att det blir extra starka kopplingar mellan olika centra i hjärnan som aktiveras av det man riktar sin uppmärksamhet mot. Det här gör också att hjärnan automatiskt styr ens uppmärksamhet mot mera av det man ofta tänker på.”

”Det var som katten”, sa hon.

”Japp”, sa jag. Och så blir det en förstärkning, hela tiden: det man tänker på fokuserar man på. Man ser mera av det runt omkring sig, på jobbet, i livet, man letar efter det, lockar fram det hos andra, söker sig till det. Och sorterar bort det som hjärnan inte upplever som primärt fokus. Det är så minnen, kunskap och ens inre bilder skapas. Och vår bild av tillvaron.”

”De senaste 10 åren har kunskapen om psykologi och beteendevetenskap gått framåt med stormsteg. Bland annat tack vare just PET scan-tekniken, där psykologer kan se vad som händer i hjärnan i olika situationer. Bl.a. kan man studera neurokemiska processer som är involverade i missbruk. Man har också sett att när man tänker på något bildas det kopplingar, synapser, mellan olika nervceller och centra i hjärnan, och dessa olika centra samverkar, bidrar med information, ger en helhetsbild och gör att man blir bättre och bättre på att snabbt skapa sig en uppfattning och ta beslut. Det är ganska fantastiskt.”

”Och det är grunden i det som kallas för priming-effekten.”

Jag var tyst en stund. Sen sa jag:

”På gott och på ont. Och det är där ens eget val kommer in i bilden. Och medvetenhet. Om man väljer att tänka på allt gott som finns omkring en, ser allt som faktiskt fungerar bra, ser människors positiva sidor och gläds åt sina fina medarbetare. Eller om man tänker på allt som inte fungerar, problem, oförrätter och motarbetare. Om man tänker på Trump eller Obama när man pratar politik. Om man är tacksam för det man har eller avundsjuk eller arg för det man inte har. Är stolt och nöjd för det man är eller alltid jämför sig med någon annan som är bättre.”

Då skrattade hon och sa: ”Jösses, vad du blev djup av dig! Men ja, det är ju så enkelt det är! Man blir det man tänker på. Inget konstigt!”

”Mmmm”, sa jag. ”Det gäller att ha koll på sina tankar. Trumps retorik går ut på att missbruka priming-effekten, kidnappa folks tankefokus. Det man tänker är ju för tusan skillnaden mellan krig och fred, nyckeln till överlevnad för mänskligheten. Finns det något kaffe på det här bygget?”

Och sen den där lunchen har jag en ny morgonritual.

//Anne Neppare, Cognosis