Få fram ditt budskap. Glasklart, tydligt och övertygande. Anmäl dig här!

Gå till anmälan

Tips & Artiklar

Vad skulle det betyda för dig att vända din nervositet till säkerhet?

För en tid sedan gjorde man en undersökning om vad som skrämde människor mest. Det här var svaren:

1. Att tala inför publik. En irrationell, stark rädsla som gränsar till skräck inför att tala offentligt.
2. Höjder. Extrem eller irrationell rädsla för höjder.
3. Insekter och spindlar.
4. Att drunkna.
5. Blod och nålar.
6. Att bli instängd i trånga utrymmen, inte kunna ta sig ut.
7. Att flyga.
8. Främmande människor. Att ta nya kontakter, få nya kolleger.

Rädsla gör märkliga saker med oss. Det spelar ingen roll hur gammal man är, vilken utbildning, jobb eller titel man har – inför en rädsla är man hjälplös, det drabbar en utan att man kan värja sig. Att bli rädd är fysiskt. Det är obehagligt.

Det kan till och med styra ens liv. Det som händer med en när man hamnar i en situation där man blir rädd eller känner starkt obehag är att hela ens system, både mentalt, fysiskt och psykiskt, blir stressat.

• Den mentala effekten är att man blir nervös, glömmer bort vad man ska säga, får inte mål i mun, börjar svamla, hör inte vad folk frågar om eller förstår inte frågan.
• Den psykologiska effekten är att man blir osäker, tvivlar på sig själv, känner sig hjälplös eller till och med värdelös.
• Den fysiska effekten är att man mår lätt illa, skakar i händerna, svettas, ser inte vad det står, läser fel, räknar fel, blir fumlig.

Man tror dessutom att det bara är man själv som är nervös för en viss sak och att alla andra full koll. Men så är det inte. En person av fyra, 25%, uppgav att hålla presentationer var det de var mest rädda för. Hur kan det påverka ens liv?

Som retorikexpert och kursledare på Cognosis har jag under 28 års tid jobbat med 1000-tals människor som har ett jobb där det är viktigt att kunna presentera. Om man är chef, säljare, förhandlare, projektledare eller specialist så måste man helt enkelt kunna lägga fram sin sak på ett övertygande sätt på ett möte eller kunna hålla en professionell företagspresentation. Om man i den situationen drabbas av känslan att det man presenterar inte är intressant, relevant eller viktigt, märks det på en gång. Och konsekvensen kan bli förödande.

Trots att det man presenterar är riktigt, bygger på fakta och är klockrent kan ens nervositet göra att man blir misstrodd, överkörd, nerröstad eller förbigången. I värsta fall av någon som har sämre kompetens och sämre lösningar. Eller att en sämre konkurrent håller en lysande säljpitch och får kontraktet – som ni borde ha fått. Om det här händer under en förhandling kan det stå en dyrt.

När man har insett det, infinner sig en stor frustration. Och frustration är en tanke som väntar på att bli född. Nu har man några alternativ:

  • Man undviker in i det längsta situationer där man måste presentera, pitcha eller lägga fram sin sak.
  • När man inte kan slippa undan har man ont i magen veckor i förväg, skjuter upp att förbereda till kvällen innan och river av presentationen så fort man kan och undviker att titta på folk. Man inser efteråt att det inte gick speciellt bra, men ingen säger något.
  • Man blir mer och mer frustrerad när man hör andra stå och prata om saker som man själv kan bättre, lägga fram en helt felaktig analys eller felaktiga slutsatser. Och bli trodda. Eller få det jobb eller det uppdrag du borde ha fått.
  • Man byter jobb.
  • Alternativt söker man inte det jobb man skulle vilja ha när man inser att det skulle innebär att man måste hålla presentationer eller tala för sin sak.

Och så finns det ett till alternativ: Man ger sig tusan på att lära sig hur man gör. Man tar och går en riktigt bra kurs med en riktigt bra coach och som ger en precis de tips och verktyg man behöver för att bemästra sin nervositet.

Vi vet vid det här laget att alla kan lära sig att hålla en bra presentation. Alla kan lära sig att tala för sin sak. Det är inte något medfött som bara några kan “på instinkt”. Det finns tekniker och metoder man kan använda. Och det finns sätt att träna sig att bli lugn och säker.

Våra viktigaste råd till dig är:

  • Ha en vän i publiken. Någon som är på din sida. Fokusera på den personen. Du kan till och med vidtala honom/henne innan att ge dig rätt ledande frågor när det behövs.
  • Ha en röd tråd. Nöj dig med att hålla den till 80%.
  • Ha en bra start. En slagkraftig mening som får folk att lyssna. Öva in den. Säg den långsamt, med eftertryck. En bransch-kollega, Tony Robbins, sa sin första mening på ett föredrag två gånger, ännu långsammare andra gången: ”Your mission is to do what you love and love what you do”. Den bet sig fast.
  • Hitta en coach som ser vem du är och kan ta fram din egen stil. Alla tycker om att lyssna på människor som är äkta, mänskliga och inte gör sig till. Om du är dig själv, och vet att du duger som du är, kommer du att få sympati, uppskattning och gehör. Ingen gillar att lyssna på självgoda pratkvarnar som älskar att stå i rampljuset och höra sin egen röst men inte har något att säga.

Ibland får jag frågan om vilka mina favorittalare är. Det är en komplex fråga, för det beror på publiken, situationen, budskapet och landet. Om jag fick välja bara en person skulle jag säga Hans Rosling. Men jag kan också berätta att jag har sett många fantastiska presentationer, ibland från oväntat håll, på våra seminarier, som har gjort ett starkt intryck. Där tekniken sitter, man presenterar något man brinner för och är helt äkta.

Vårt löfte till dig är att om du verkligen vill lära dig att behärska situationen, börja se fram emot att hålla en presentation och märka hur du får gensvar, då ska vi ge dig all den träning du behöver. Med respekt, lyhördhet och en djup och bred kompetens. Vårt uppdrag är helt enkelt att se till att du lyckas.

Vi ser fram emot att få träffa dig!

//Anne Neppare, vd Cognosis

Trust But Verify

Alla relationer bygger på en helt fundamental sak: förtroende. Att man håller vad man har lovat. Håller överenskommelser och avtal. Att man spelar rent spel.

I somliga situationer tar vi för givet att det finns en kod, en etik eller moral, som är självklar. Som vi räknar med att den person vi har att göra med följer. Både på jobbet och i privata situationer. Det blir extra viktigt när det kommer in pengar i bilden. För då blir det så påtagligt att man riskerar att bli blåst. Som Stina.

Så här var det: Stina behövde köpa en bil. Hon hade precis gått ut skolan och fått ett jobb. Hon hade en klart begränsad budget, och siktade på en begagnad bil. Hon kunde betala max 60.000 kr. Men hon kan inte så mycket om bilar, så hon ber sin storebror om hjälp.

Han frågar då hur mycket hon har tänkt sig att betala. Stina berättar att hon hade tänkt sig max 60.000 kr. Då säger Stinas storebror att hon skulle kunna få köpa hans bil för 60.000 kr. Och då skulle hon få vinterdäcken på köpet.

Stina blir jätteglad och säger ja på stående fot. ”Du tar väl inte och säljer den alldeles för billigt nu bara för att jag är din syrra?”, säger Stina. ”Nejdå”, säger hennes bror.

Veckan därpå åker Stina hem till en kompis i sin nyinköpta bil. Kompisen, som jobbar som säljare i bilbranschen, frågar vad hon fick betala för den. Stina, som är mycket nöjd med sin bil och sin affär, svarar: ”60.000 kr. Och jag fick vinterdäcken på köpet.”

Då säger kompisen: ”Oj. Den där bilen ligger runt 40.000 kr på Blocket. Och vinterdäcken är regummerade – om de håller vintern ut har du tur.”

Nu var Stina inte fullt så glad längre. Hon hade tagit några saker för givet.

  1. Hon hade litat på att det pris hon fick betala skulle vara schysst.
    Dvs marknadsmässigt, och kanske lite lägre. Att hon inte skulle behöva jämföra priser på Blocket.
  2. Att hon inte skulle behöva förhandla i den här situationen. Att hon skulle få ”rätt” utgångsbud.
  3. Att hon inte skulle bli blåst av sin storebror.

Vad kan man dra för lärdomar av detta? Du vet aldrig hur någon kommer att agera i en förhandling förrän ni är där. När det kommer in transaktioner, värden, pengar, risker och vinster i bilden. Och när du köper något – eller säljer – tar du alltid en risk. Att bli blåst. Det ingår i spelet. Så den allra viktigaste komponenten i en förhandling är förtroende. Men även om det finns, bör du som professionell inköpare eller säljare dubbelkolla ett antal saker.

Som inköpare är det här checklistan:

  1. Hur säkerställer du att du får den kvalitet/produkt/tjänst du har köpt in?
  2. Hur säkerställer du att du får den volym du vill ha?
  3. Hur säkerställer du att du får leverans i rätt tid?
  4. Hur kan du kliva ur avtalet om något oförutsett händer?
  5. Hur säkerställer du att det pris ni har kommit överens om är det som kommer på fakturan?

Som säljare är det här checklistan:

  1. Har kunden betalningsförmåga? Undersök genom UC, bokslut. Likviditet? Soliditet?
  2. Har kunden betalningsvilja? Kommer det att betala era fakturor efter 30 dagar eller kommer det att förhala till 90 dagar eller mer? Finns det betalningsanmärkningar på företaget?
  3. Förhandlar du med rätt person? Fråga: ”Hur ser er beslutsprocess ut?” ”Om vi kommer överens idag, är det du som signerar avtalet?”
  4. Hur säkerställer du att den du säljer till inte stjäl/kopierar er design/know-how?
  5. Hur säkerställer du att din motpart inte drar sig ur avtalet?

Några tips:

  • Trust But Verify. Dubbekolla. Marknadspris, Cost Breakdown, referenser, track record, index etc. Lita inte blint på en motpart.
  • Se till att alltid ha ett ”BATNA” (Best Alternative to a Negotiated Agreement). Oavsett vilken sida om bordet du sitter på. Ditt BATNA är din plan B, ditt alternativ. Det du väljer som köpare om kostnaden/risken blir för hög, det du väljer som säljare om du får ett skambud. Eller det du gör om din motpart reser sig upp och går ut genom dörren och du står där utan avtal.
  • Var rädd om ditt eget förtroendekapital. Har du förlorat det en gång kommer du aldrig att få det tillbaka i oskadat skick.
  • Om ni har en leverantör som ni litar på, värdesätt det. Att gå på det billigaste priset kan bli en dyr affär. Leveranssäkerhet är värt sin vikt i guld i vissa lägen.

© Anne Neppare, Cognosis

Spelreglerna i Maktförhandling

Du är kanske en person som tror på att win-win är den bästa förhandlingsvägen i alla lägen. Att sikta på att uppnå ”The Greater Good” för alla parter. Och förstå mig rätt – det är absolut den bästa vägen i alla normala fall. Men hur gärna du än vill tro att alla dina motparter är konstruktiva och pålitliga, säger dock naturlagarna att världen inte enbart består av motparter som tror på samarbete, synergieffekter och långsiktiga relationer. Alla håller sig inte till fakta och logik, följer spelregler och återgäldar förtroende med förtroende.

Som förhandlingsspecialister ser vi ett nyckeltal som dyker upp gång på gång i förhandlingar: 80-18-2. Det innebär med stor sannolikhet att:

  • 80% av de motparter du möter kommer att agera på en win-win arena.
  • 18% av de motparter du möter kommer att syssla med maktförhandling.
  • 2% är direkt farliga – för dig och din organisation.

Det är helt avgörande att du kan se skillnad på win-win förhandlare och maktförhandlare. Och inse vilka spelregler som gäller. Först och främst behöver du inse att du inte kan behandla alla motparter på samma sätt.

De 10 dragen som gör att du känner igen en maktförhandlare:

  1. Desinformation. Förvrängda beskrivningar av verkligheten används. Allt från grundlösa påståenden till uppenbara lögner. Hur de beskriver vad som har skett.
  2. Skenmanöver. Motparten påstår t ex att de avser att teckna ett avtal med er, men i själva har de tänkt sig ett avtal med en annan motpart som de föder med den information de får i era diskussioner.
  3. Fait Accompli. Du ställs inför fullbordat faktum när det är försent att ändra på något. Motparten kör över dig, agerar utan att ta upp saken med dig.
  4. Söndra och härska. Folk får inte diskutera öppet eller prata med varandra. Information hemlighålls, filtreras och måste gå genom maktförhandlaren.
  5. Salami. Först går man förbi en gräns. Bryter en del av avtalet. Om inget händer då, går man förbi nästa gräns. Och sen nästa och nästa.
  6. Ultimatum och hot används. ”Om ni inte…, så säger vi upp avtalet.”
  7. Casus Belli. Använder påhittade anledningar för att rättfärdiga eller utlösa stridsåtgärder. ”Eftersom vi inte fick besked har vi nu stoppat projektet och kommer att kräva skadestånd.”
  8. Underminering. Förödmjukar, förlöjligar eller inkompetensförklarar dig.
  9. Förhalning. Motparten drar ut på tiden tills du sitter i ett dåligt förhandlingsläge, inte har något alternativ.
  10. Avtalsbrott. Avtal, löften och överenskommelser bryts. Men om du gör detsamma blir du häftigt angripen och anklagad för löftesbrott. (Se punkt 1.)

 

Känn din fiende – skillnader mellan maktförhandlare och win-win förhandlare:

  1. En maktförhandlare oroar sig inte speciellt mycket för att förstöra relationer.
    – En win-win förhandlare har troligtvis en omgivning som ogillar det beteendet, i värsta fall blir de avsatta om de agerar ”okänsligt”. Det hindrar dem från att sätta hårt mot hårt.
  2. En maktförhandlare känner sig inte bunden att hålla löften och avtal. De hittar helt enkelt på en anledning som rättfärdigar att de bryter avtalet.
    – En win-win förhandlare är för hederlig eller moralisk för att bryta avtal. Tills det är försent.
  3. En maktförhandlare bryr sig inte om att vara sympatisk. Han/hon är stolt över att vara aggressiv, hotfull och obehaglig.
    – En win-win förhandlare bemödar sig om att vara konstruktiv, professionell och etisk i alla lägen.
  4. En maktförhandlare är inte mottaglig för fakta, sunt förnuft eller ”etik”.
    – En win-win förhandlare håller sig till sanningen och spelar efter reglerna.
  5. En maktförhandlare svarar på protester mot deras agerande, försök att tala förnuft, påvisa det skadliga med det de gör, varningar om påföljder med ännu större hot och ultimatum.
    – En win-win förhandlare tar hot på allvar och gör allt för att undvika att de sätts i verket.

Det här innebär att om en win-win förhandlare agerar på win-win arenan även när de möter en maktförhandlare kommer de att hamna i underläge, vika ner sig eller gå under. I värsta fall kommer organisationen eller omvärlden efter ett tag att stryka ett streck över det hela, gilla läget och gå vidare. Och så fortsätter maktförhandlaren att dominera scenen/affären/projektet/företaget.

 

Dina motdrag

Det enda som biter på en maktförhandlare är åtgärder som i kraft och effekt kan matcha deras egen aggression. Du måste kunna och våga sätta hårt mot hårt. Men win-win förhandlare hämmas ofta inte bara av en teknisk oförmåga – man vet inte hur man gör, utan också av en ambition att förhålla sig lojal mot etik och moral, att ”följa spelets regler” även när motparten inte gör det. I mötet med maktförhandlare innebär detta att man måste slåss med ena handen bakbunden, att man återkommande måste utstå förödmjukelser och ultimatum, och att man måste finna sig i att aggression och hot ger utdelning.

Vad som fordras är en anpassad respons, som professor Bauhn säger, där man anpassar omfattningen av de egna moraliska skyldigheterna till vilken typ av motpart man har att möta. Menar man allvar med ett ideal om att spelregler och avtal ska hållas måste man göra skillnad på hur man uppträder mot dem som respekterar det och hur man hanterar dem som inte bryr sig om det. Alla motparter är inte likvärdiga och förtjänar inte samma respekt.

Det innebär inte nödvändigtvis att stämma motparten, utlösa en tvist eller gå till öppet krig när mycket står på spel. Men en anpassad respons kan mycket väl innebära att man till exempel underminerar motpartens förmåga att sätta sitt hot i verket, ser till att man har en egen plan B som utväg och förankrar och skaffar stöd hos de parter som är involverade och kan påverka utgången.

Stalltips:

  1. Se alltid till att ha en plan B, en utväg, en exit, så att du inte kan hamna i en gisslanposition. (”BATNA”: Best Alternative to a Negotiated Agreement.)
  2. Skaffa dig trumf på hand, dvs något som du kan hota med om det skulle behövas. Olika grader av konsekvenser eller åtgärder.
  3. Påtala omgående brott mot oskrivna regler eller osanna fakta. (Dvs något av de 10 dragen.) Varna en gång för konsekvenser om det upprepas. Byt din win-win framtoning till en hotfull framtoning. Kontrollerad aggressivitet.
  4. Om det upprepas, utlös konsekvensen. T ex att avbryta förhandlingen/mötet.
  5. Efter en lämplig tid som markerar ditt allvar men ändå möjliggör en chans för motparten att ändra sig och få en andra chans till en fungerande affärsmässig relation, t ex 24 timmar, återkom. Återuppta förhandlingen.
  6. Vid varje övertramp, upprepa. Öka graden på konsekvenserna.
  7. Förankra i din organisation så att alla håller samma linje och du har stöd.
  8. Trust but verify. Läs noga igenom mötesprotokoll och dokument. Dubbelkolla hänvisningar till paragrafer. Låt en jurist läsa avtalen.
  9. Alla överenskommelser ska vara skriftliga.
  10. Följ upp att avtalen efterlevs. Konsekvent.

 

Hur du hanterar en maktförhandlare

När du möter en maktförhandlare handlar allt om dina möjligheter och förmåga att stå emot aggressiva utspel. Det ligger i kloka människors natur att i det längsta vänta med att sätta hårt mot hårt. Man tror och hoppas på dialog, att motparten ska ta sitt förnuft till fånga och följa spelreglerna. Men maktförhandlare fungerar efter en annan logik, där den som hotar mest tar vad den kan och den som faller undan får nöja sig med de villkor som motparten medger. Det innebär helt enkelt att din motpart alltid kommer att sträva efter att diktera villkoren och kidnappa agendan. Förhandlingsvilja från din sida tolkas av en maktförhandlare som svaghet. Det är en öppen inbjudan till utpressning, hot och allt större ultimata krav.

Så det som vanligtvis är din styrka som win-win förhandlare blir din svaghet när du möter en maktförhandlare. Om du hanterar en maktförhandlare med respekt, förtroende och konstruktiva förslag som gynnar båda parter kommer du att göra din aggressiva motpart ännu starkare – och dig själv svagare.

Då undrar man varför kunniga, erfarna win-win förhandlare faller undan för en slugger? En orsak till win-win förhandlares svaghet i mötet med maktförhandlare beror på deras starka tilltro till spelregler, etik, heder och moral. De tror att motparten inte är beredd att utlösa stridsåtgärder och bränna broar. De utgår från att alla motparter ska bemötas på samma sätt, med respekt och konstruktiv dialog. Det är givetvis en bra inställning – men om du inte klarar av att göra undantag från den inställningen när det behövs riskerar du att få problem. Om du behandlar maktförhandlare som förtjänta av samma respekt som win-win förhandlare, så kommer du helt enkelt att stärka maktförhandlarens position och försvaga din egen.

Så win-win förhandlares ovilja att använda hot mot maktförhandlare ger maktförhandlaren utrymme att ytterligare stärka sin position och höja skadan för varje senare insats mot dem. Dilemmat som du som win-win förhandlare lätt hamnar i då är alltså att du avstår från maktspråk medan sådant ännu är möjligt, vilket leder till att du är oförmögen till maktspråk när det sedan blir nödvändigt. Du reagerar försent, väntar så länge att du har fått ett dåligt förhandlingsläge.

Att sitta i en utdragen maktförhandling gör att de flesta win-win förhandlare blir provocerade och reagerar emotionellt, blir upprörda och känner sig kränkta över det oacceptabla beteendet. De flesta tappar sitt fokus och sin förmåga till kylig logik. Blir handlingsförlamade och utmattade. Ordet ”stridstrött” brukar användas. Det är fullt förståeligt. Det är bara det att den känslan inte hjälper ett dugg. Tvärtom. Det enda som hjälper är att hålla huvudet kallt. ”Den första som visar känslor har förlorat”, för att citera en av de skickligaste förhandlarna jag träffat.

En maktförhandlare bryr sig helt enkelt inte om vad du tycker eller känner, eller vad som är sant eller hederligt. De har inga problem att gå över gränsen och använda hot och ultimatum. Och de vet dessutom av erfarenhet att deras aggressiva stil oftast är framgångsrik, att omvärlden backar och troligtvis kommer att finna sig i fullbordat faktum. Om inte på kort sikt, så på lång sikt. Kommer de att ändra sig, bli sansade och vettiga? Knappast. De kan camouflera sig – men ränderna går inte ur.

Så den viktiga frågan är: Kan du anpassa dig?

Välj dina krig.
Välj platsen för dina krig.
Välj tidpunkten för dina krig.
(Sun Tzu: The Art of War)

//Anne Neppare, Cognosis AB, 3 mars 2022

Lost in Execution

Jag åt lunch med en god vän härom veckan som är helt oförmögen att hålla en röd tråd i samtalet – han har minst tre trådar på gång samtidigt, och hoppar utan förvarning mellan vilda associationer som dyker upp. Det är spännande, roligt och utmanande, och man vet aldrig vad det utmynnar i. Jag gillar våra luncher skarpt. Nu sist gick han från Bitcoin till Blockchain och vidare till en av hans favoritfilmer, ”Lost in Translation”, och kom in på hur starkt ett outtalat budskap kan vara. Och så säger han, med ett karakteristiskt kvanthopp: ”Lost in Execution – det är där de flesta idéer fastnar”.

Jag är fortfarande, efter alla år, så fascinerad av människor som får snilleblixtar och kläcker idéer, stora som små. En del behöver TLC – Tender Love and Care – för att våga göra det, medan andra inte går att stoppa, de har en idégenerator som tickar och går jämt. De ser gamla uppfinningar i ny dager, eller ser möjligheter i problem som andra avfärdat.

Ta bara det här exemplet: Jag hade förmånen att få jobba med en kreativ och intelligent person för en tid sedan som berättade en helt fantastisk historia. Den handlade om en god vän och hans familj som var på bilsemester i norra Italien. På kvällen kom de fram till det lilla familjeägda pensionatet och han gick in med sin 12-åriga son för att checka in. Där satt en farbror och skrev på en skrivmaskin. Grabben frågar förundrat vad det är för grej den gamle mannen använder. Pappan undrar hur han ska förklara det, och säger till slut:
”Det är ungefär som en dator, men man behöver inte gå till printern och hämta pappret utan det sitter i redan.”
Grabben utbrister imponerat: ” Vilken grej!!!”

Den grabben skulle jag vilja jobba med när han blir större. Både för hans förmåga att ställa frågor, och för hans förmåga att bli förundrad och se saker i ny dager. Jag skulle säga till honom:

  • Bry dig inte om folk som säger: ”Det har gjorts redan”, ”det finns redan”, ”det är en gammal idé”. Och lägger till: ”Och det fungerade inte då heller”.
  • Bry dig inte om folk som säger att du inte förstår dig på det här.
  • Om du ser något spännande och roligt – kör! Utveckla din idé, hitta vägen framåt. En vacker dag kommer det att bli något stort. Fast kanske inte det du trodde från början.
  • Omge dig med människor som har fantasi och livsenergi. Människor som får dig att utvecklas och tro på dig själv.
  • Hitta folk som är bra på det du inte är bra på – och hjälper dig att få dina idéer att bli verklighet.

Och sen skulle jag ha sagt:

För att lyckas med det du företar dig måste du kunna få andra att tro på din idé och se värdet i den. Du kommer att behöva presentera den, försvara den, hantera invändningar och kritik utan att tappa fattningen och övertygelsen. Hur nervös och liten du än känner dig, är det viktigt att du ger dem intrycket att du tror på din sak och brinner för det du pratar om. Det är nyckeln till framgången.

Och sen måste du kunna förhandla fram bra avtal med rätt villkor, inte bli överkörd, lurad eller utnyttjad. Du måste kunna läsa folk och göra en bedömning av vilka du kan lita på. Du får varken vara för girig eller för naiv, för då kommer din idé aldrig att bli något. Eller så kommer någon annan, som är en skickligare förhandlare, att bli den som gör det hela till en fantastisk affär, och tjänar både pengar och får äran.

Att få andra att göra verklighet av sina idéer – det är vad som får mig att gå till jobbet varje vecka, och fortfarande efter alla dessa år vara lika nyfiken och förväntansfull på vem jag kommer att möta. Kanske någon som är som den där grabben?

Och mitt uppdrag är att göra mitt bästa för att se till att det som den personen tror på inte blir “Lost in Execution”. //Anne Neppare, Cognosis AB

1 2 3 9